SKRIVER UT
Hej, känner verkligen för att skriva ut just nu.. Ibland känns det som att livet bara är ett ord som inte har en mening, jag älskar min underbara familj och min flickvän, men jag saknar min riktiga familj.
Jag saknar att se min bror varje morgon, att se han le och dra sina fula, roliga skämt.
Att bara känna honom hålla om mig, jag saknar våra myskvällar framför en bra film. Jag saknar precis allt.
Jag saknar min mamma, att kunna vakna på morgonen och veta att jag är i hennes närhet, att kliva upp och se henne sitta i köket och prata om precis allt. För som jag har sagt förut min mamma är verkligen den enda som förstår mig. Hon vet precis allt om mig och jag kan berätta allt för henne. När jag säger att jag mår dålig då vet hon att jag verkligen mår dåligt, och det känns som att alla andra ser det som en ursäkt. Jag saknar att kunna leva som en normal tonåring, utan allt helvete jag har gått igenom, misshandel, lögner och droger, sociala, att bli familjehemms placerad överallt.
Jag saknar mitt liv.
Jag saknar att se min bror varje morgon, att se han le och dra sina fula, roliga skämt.
Att bara känna honom hålla om mig, jag saknar våra myskvällar framför en bra film. Jag saknar precis allt.
Jag saknar min mamma, att kunna vakna på morgonen och veta att jag är i hennes närhet, att kliva upp och se henne sitta i köket och prata om precis allt. För som jag har sagt förut min mamma är verkligen den enda som förstår mig. Hon vet precis allt om mig och jag kan berätta allt för henne. När jag säger att jag mår dålig då vet hon att jag verkligen mår dåligt, och det känns som att alla andra ser det som en ursäkt. Jag saknar att kunna leva som en normal tonåring, utan allt helvete jag har gått igenom, misshandel, lögner och droger, sociala, att bli familjehemms placerad överallt.
Jag saknar mitt liv.
Kommentarer
Trackback
