jannaanylaander

sanna om Mys med babe:

hej jag undrar om du skulle kunna skriva om din barndom dina riktiga föräldrar din uppväxt hur du ser på sakerna som hänt, din lillebror och du, vad ni gått igenom osv?





Hej sanna, jo självklart kan jag göra det. Som många vet som läste min förra blogg så skrev jag ett inlägg om min barndom, uppväxt, livet som fosterbarn, misshandel och bland annat om drogmissbruk.


UPPVÄXT OCH BARNDOM

Jag kan inte säga att jag hade en barndom som alla andra hade i som att jag inte är uppväxt som en ''svensk'' om vi säger så. Min biologiska pappa är Zigenare och han heter Vilgert. Min pappa var väldigt hård mot mig och min lillebror när vi var små det var alltid bråk, skrik, och misshandel. Men om man ska börja om från början om hur jag är uppväxt så lärde min pappa mig att ALDRIG visa känslor jag fick aldrig gråta, vara arg, ledsen you name it. Vilket gjorde det väldigt svårt för min mamma. Jag och min bror fick typ aldrig vara som alla andra barn när vi var små..  Och man visste liksom aldrig vad som skulle hända när man kom hem från dagis/skolan om min pappa skulle vara arg eller glad väldigt tufft faktiskt. Men skitsamma ni får veta mer saker längre fram.




JAG OCH MIN LILLEBROR

Jag och min lillebror har bara kommit varandra närmare varandra när vi flyttade i från varandra. Men innan jag flyttade till  Botsmark så verkade det som att jag och han verkligen hatade varandra jag har ingen aning hur det blev så. Men jag har alltid försökt skydda min lillebror, tröstat honom för varje gång han grät, när folk var dum med honom sånt som en stora syster ska göra. Som sagt jag har alltid försökt skydda honom. Men nu så är vi så sjukt nära varandra. Jag kan berätta allt för honom vi gör allt tillsammans. Kunde inte önska mig en bättre och finare lillebror! Men efter allt helvete vi 2 har gått igenom så har vi alltid stått vid varandras sidor och stöttat och funnits för varandra oavsett vad.



ALLT SOM HAR HÄNT


Allt som har hänt tror jag är meningen att det skulle hända..

När jag just hade fyllt 6år så gjorde min mamma slut med min pappa,
En dag skulle min pappa åka till jobbet men innan det så hade han hotat min mamma att han skulle dränka henne i badkaret när han skulle komma hem, då efter att han hade åkt te jobbet så sprang min mamma runt i lägenheten, packade ner alla kläder, tog mig och brorsan och åkte upp till Sollefteå där min morfar bor. Efter det så flyttade vi väldigt mycket bodde bland annat ´på en campig under vinter för att vi inte hade nånstans att ta vägen, sen så flyttade vi till berghem när jag var 9-10 år gammal och där bor min mamma fortfarande, sen så fick jag en massa nya vänner runt i området och livet var på topp. Tills en dag så åkte min mamma in på sjukhuset för en överdos (överdos= tagit för mycket knark) och då fick min pappa ta hand om mig och min bror, en dag så letade jag efter min mobil och min pappa blev sjukt förbannad för att han trodde att jag hade tagit hans cigg och gömt bort saker från honom det var första gången han slog mig.



FLYTTING, FAMILJEHEM

Tills sent på kvällen så kom soc och sa åt mig och min bror att gå och packa väskorna (jag var 12 år) mamma började grina och jag och min bror fattade ingenting, tills dom sa att min mamma är en drogmissbrukare, så först flyttade vi till Sävar sen till Hörnefors, Mickelsträsk och nu Botsmark.
Hoppas jag verkligen får stanna där nu jag trivs väldigt bra där och jag är less på att flytta, nu vill jag bara ta mitt liv och göra nått åt det. Less på att behandlas annorlunda från alla andra ungdomar, vill bara bli behandlad som vilken ungdom som helst, vilket är väldigt svårt när man har soc, och en massa andra runt om kring sig.

Hoppas det här ger svar på allt..

Blev lite konstigt inlägg men det här var det jag kunde skriva ner,